Vemdalsskalet

Jag Martin och Emil drog som sagt bort till Vemdalen förra torsdagen för att spendera lite tid i vid dom mytomspunna tjärnar och  forsarna där. Resan dit gick smärtfritt och relativt fort, vi satt mest och prata om vilka vatten vi skulle häva i våra grejer i. Vi besökte en lokal fiskefantom med mycket rutin bakom skägget och fick lite tips om tjärnar och forsar där det fanns fin fisk, vi tackade för infon och blåste iväg till stugan våran för att installera oss.

 

Resten av kvällen spenderades med ett varsitt stort glas och en fantastisk karta över Vemdalen där vi diskuterade fram vilka vatten vi ville besöka. Sedan blev det sängen och en god natts sömn.

Första dagen hade vi spikat en mindre å vid namn Sörveman som skulle innehålla harr och öring. Det visade sig vara ett bra beslut, dock väldigt otillgänglig men med hjälp av våra vadarbrallor så gjorde vi det bästa vi kunna. Vi gick igenom vad som  till synes vara en mycket fin sträcka men tyvärr utan liv i grejerna

 

Inte ett vak, inte ett liv. Redan efter ett par timmar så började det komma fram att ingen av oss var riktigt nöjd med platsen så diskussionerna ledde oss fram till ett beslut om att förflytta oss till en närbelagd tjärn som innehöll vild öring. Sagt och gjort, vi packade ihop prylarna och hoppade in i bilen.

Vi parkerade i närheten av tjärnen Norra Sätersdammen och tänkt och tänkte ta en ”snabb” titt på vattnet och vindskyddet för att se om det såg lovande ut. Halvvägs in i marshen så insåg vi att det var dumt att vi inte plockade med oss maten och våra resterande prylar.

 

2 tunga myrar och en förbannat tät skog senare så kom vi fram till tjärnen där vi såg mycket vakande fisk, men även här så såg det relativt otillgängligt och det hade varit omöjligt att fiska utan att ha vadarbrallorna på. Trotts detta stövla Emil rätt ut i vassen och dängde iväg öringsdräparn. På dom första två kasten så kände han fisk som var och nafsade på spinnaren. Men på tredje gången gillt så klev fisken på för att stanna.

 

Då var det tid för mig och Martin att hoppa ner i vattnet. Vi spridde ut oss efter halva sjön och betade av sidan där pålandsvinden hade legat några dagar. Samtliga hade kontakter med fisk där Martin såg ut att dra det längsta strået med en tillsynes stadig bit, men som tyvärr klev av innan den fick komma upp på en foto session. Vi samlade tillslut modet för att bege oss till bilen för att hämta maten, det var en tung marsh, men då våra magar kurrade och vi kunde känna smaken av grillkorven så blev det lite lättare väg tillbaka.

 

Mätta och belåtna så återupptog vi fisket på en annan del av sjön. Det visade sig vara ett bra drag; fisk överallt! Emil landade 6 fiskar av totalt ca.20 hugg, och jag landade 4 fiskar och många som släppte på mållinjen. För Martin däremot gick det lite trögare då ingen fisk fick syna blixten av kameran. Svemyggen tog ut sin rätt och fick oss strax därefter att bege oss närmare elden där vi gjorde ett sista ryck. Där avslutade vi kvällens fiske med att samtliga fick några fina öringar.

 

Efter det så blev det en vätskepaus och sömnpaus i stugan inför kommande dagens drabbningar.

 

Andra dagen valde vi att dra till en tjärn betydligt närmare, Järpbäcksdammen en tjärn som skulle innehålla grova öringar och rödingar. Det var runt 3-4 bilar vid första vindskyddet så vi begav oss till nästa där det var folktomt. När vi brett ut oss färdigt och sett massvis med stora fina vak så kunde vi inte hålla oss från att blöta grejorna.

På våran sida hade dom tydligen gallrat skog nyligen då det låg ganska mycket småskog i och intill vattnet vilket resulterade i en del trassel med grejorna. Martin och Peter körde en del flugfiske då vi sett ett par längre bort lyckats på den taktiken medans jag körde med ULspöt. Tiden gick och de kraftiga vaken bytte av varandra utan att dom lät sig lockas av varken flugor som spinnare. Peter hade som närmast ett hugg som inte fastnade. Martin övergick också till spinnare medan Peter nötte på med fluga. Vi testade flertalet platser men ingen lyckades. Betydligt svårflörtade firrar i den här pölen än gårdagens..

X minuter senare när Peter var på andra sidan tjärn så hörde man något utav ett glädjerop då han äntligen lyckats kroka en fisk. Efter en stunds härjande lyckades han landa en fin öring som visade sig vara på 595g, då vi fantiserat om nyfångad öring i folie med salt och smör under dagen så fick denna den äran.

GRYMT gott, en öl till och man kan inte må så mycket bättre. Vi satt ett tag i vindskyddet och njöt av kvällen när plötsligt en äldre herre kom på besök. Han visade sig vara en veteran på stället och hade just hävt i flöte och mask på sitt favoritställe. Vi satt där och pratade en stund och han begav sig iväg till sitt. Efter ca 5 min kom han tillbaka med ett stort leende på läpparna och en håv som innehöll något som liknade en öring.. mycket riktigt så hade han på några minuter dragit upp en öring som fick stanna på 1100g. Vi var igång igen strax efter vägningen. Inte speciellt långt senare så hade gubben fart i grejerna igen, han drog nu upp en öring som uppskattningsvis var på 8-900g.

Vi nötte vidare men hade ingen känning, gick väldigt trögt på spinnarfronten idag. När mörkret började smyga på så hade Peter napp igen! Denna gång var det en väldigt fin röding som kom på besök, som sedan fick simma vidare. Roligt! Farbrorn hade begett sig hemmåt nu, antagligen så drog han fullt….

Jag kastade strax därefter bort favoritspinnaren och insåg att marken och en ölkorv var en fin kombination. Peter och Martin metade ett tag och båda hade några naffs på grejerna. Peter hade en på som lossnade efter en bits drillning men som senare (kanske?) återkom och hängde med upp. En mindre som tyvärr hade varit lite för hungrig för att kunna simma vidare.

Detta fick avsluta den andra väldigt fina dagen och vi begav oss till stugan för vätskepaus och lite Nile City innan det var dags för kväller.

Då vi hade några timmar att fiska bort innan det var dags för städning och hemfärd så valde vi att dra till samma sjö igen som gårdagen. Då siktade vi enbart in oss på mete med mask. Samtliga hade nått som naffsade på grejerna men masken var antagligen för skräckinjagande då ingen fick upp något innan hemfärd, tyvärr! Bättre lycka nästa gång.

Städning och hemfärd stod för resten av dagen, det blev ett stopp i Sveg för hamburgare och snitsel som avslutning på en grymt rolig och avkopplande helg! Hoppas vi kommer iväg fler gånger i sommar!

/Peter, Emil & Martin

Kommentera